"I de mörkaste vatten"

Har kommit fram till att mina bästa bilder på en bart hundar är de bilder som jag först inte alls tror på utan har uppfattningen om att det är ganska dåliga bilder i såväl komposition, exponering och innehåll.
Dessa två som frusna vovvar som var bundna utanför ett bageri, sprang jag förbi när jag var på väg till mataffären och kunde inte låta bli att knäppa en bild på då dom såg så rädda, ensamma och ynkliga ut där dom stod på den blöta asfalten ute i duggregnet.
Blev dock frustrerad när jag inte fick till bilden utan att den blev underexponerad, men valde att låta det vara därhän och tack vet jag Camera Raw.
Gillar faktiskt bilden mer och mer för varje gång jag tittar på den.

Skräckblandad förtjusning

Modeller: Jag & lilla kusinbarnet Vanessa

Fotograf: Mamma Irena

Fick testa att hålla mitt lilla, lilla kusinbarn Vanessa som enbart var två veckor gammal, när jag var i Stockholm på begravning i slutet på förra veckan.

Jag var ärligt talat totalt livrädd och skräckslagen, samtidigt som jag var fascinerad hänförd och överrumplade förtjust på en och samma gång.

Har verkligen inga erfarenheter av vare sig småbarn eller barn heller för den delen, sedan tidigare. Men måste säga att dom faktiskt inte är så "läskiga" som jag trodde i alla fall mina två kusinbarn var båda väldigt söta och charmiga!

"Studio i studion"

Modeller: Alex- modell, Jag- fotograf & Viktor- fotoassistent
Fotograf: Johan Larsson

Här om veckan blev jag ombedd av min klasskamrat Johan att ställa upp på en arrangerad bild i studion som skulle illustrera "studion i studion". För att förtydliga det hela så hade Johan fått i uppgift av rektorn att ta en bilder som skulle finnas med i ett informations och reklamblad för skolan. Därför ville han ta en bild på när jag på en aningen överdrivet sätt står är i full aktion och fotograferar min andra klasskamrat Alex i skolans fotostudio.

"När en livslåga släcks, tänds en ny..."

Modeller:

Bild 1, kusin Jocke med dottern Vanesse.

Bild 2, Jockes son Leo

Var på min mormors begrarving i Stockholm i torsdags och då fick jag i samma vända möjlighet att umgås lite med min kusinfamilj som jag tyvärr inte haft möjlighet att träffa på ca 3-4 år nu så i allt ledsamt fanns det ändå något ljust och positivt Var verkligen jätte kul att träffa alla igen plus att min äldsta kusin har en son, Leo som är ca 2½ år gammal och världens charmigaste unge. Sen så har han och hans fästmö även bara 3 dagar efter min mormors bortgång berikats med en dotter, Vanessa 2 veckor gammal.

Givetvis hade jag med mig kameran till Stockholm och passade på kvällen på att experimentera lite med min externa blixt som jag faktiskt ägt lika länge som kameran, men tyvärr inte använt förens nu. Men det var kul att komma igång med den plus att jag i samband med att vi gjorde reportageuppgiften i skolan även fick en snabb undervisning på hur man kan vinkla den externa kamerablixten för att få snyggt ljus och tilltalande skuggor på porträttbilder.

Plötsligt händer det!

Modell: Jag själv (Diana Neumark)
Fotograf: Sara Löfwander

Vid samma tillfälle som jag gjorde min premiärplåtning i studion på Art College, fick jag även själv ställa upp och posera för min klasskamrat Sara som ju gjorde detsamma för mig på mina bilder.
Föredrar verkligen att stå bakom och inte framför kameran, då jag oftast inte är speciellt fotogenisk. Men denna gång måste jag faktiskt säga att jag för ovanlighetens skulle faktiskt är ganska nöjd med just denna bild på mig själv. Vad gör man inte för konsten brukar man ju säga och tycker verkligen att Sara gjort en riktigt fin efterredigering på bilden. Händer inte ofta, men ibland, ibland lyckas till och med jag bli bra på bild...

Vad identifierar dig?

Modell: Terese Nilsson (Nära väninna som läser Mode Designe på Art College)

Har nu under ett par veckor haft studioundervisning i skolan. Som slutredovisningsprojekt på detta moment, fick vi till uppgift att ta en porträttbild och till denne person välja en "pryl" som går att relatera till personen i fråga eller som på något vis beskriver personen.